ARG!

Ja jag blir så arg på hur en del människor beter sig! Jag satt och läste Emmas blogg, Arbogamamman och se då hur någon anonym skrivit en kommentar: Hoppas Christine S får resning. Tror hon blev dömd bara för att någon skulle dömas. Även pinsamt dåligt att du ler på alla bilder mm hela tiden efter dina barns död.
Hur kan man skriva så? För det första säga att man tror att hennes barns mördare är oskyldig, om h*n nu tror det så är det väl helt onödigt att skriva det till henne? Och att hon ler....får en människa som förlorat sitt/sina barn aldrig mer le? Inte känner väl hon mindre sorg bara för att hon inte visa det öppet? Och vad vet vi om ifall leendet är äkta eller något slags skydd? En del människor skyddar sig med att le eller skratta för att inte bryta ihop.
Jag själv tycker att det är jättejobbigt då jag lätt börja le när jag blir nervös eller om jag ska prata om något jobbigt, ska jag tala om att någon har dött så ser jag jätteglad ut fast jag självklart inte är det. En vän till mig berättade för mig att hon börjar skratta vid jobbiga situationer när hon kanske egentligen "borde" gråta, att hon på begravningar får kämpa för att inte börja skratta.
Sen finns det ju dom som har lätt för att gråta, som gråter vid de mest underliga tillfällen....alla är vi olika!
Att vi gör dessa underligga grejer tror jag är hjärnans sätt att försvara oss mot att bryta ihop. Om jag inte ler så börja jag gråta och jag vill inte gråta inför folk...fråga mig inte varför det skulle vara så farligt att gråta inför folk, något jag måste jobba med antar jag? Jag tror ju att folk har lättare förstå att jag är ledsen när någon t.ex dött än att jag ser glad ut ;-)
Nu seglade jag visst iväg lite men jag tycker iallafall att folk ska tänka sig för innan de dömmer folks leenden, skratt och tårar för det är inte alltid det visar vad vi egentligen känner!