Fredag

Då var det fredag och eftersom Tom började jobba i söndags eftermiddag så skulle man kunna tro att han är ledig i dag men det är han inte, han jobbar i eftermiddag/kväll/natt också. Sen är han ledig i morgon och på söndag, jobbar måndag, tisdag ledig två dagar och jobbar helgen. Han var inte så glad när han fick veta att han jobbar nästa helg för på lördagen ska vi ha gårdsfest och sedan dra vidare till öltältet, detta hade han sett fram emot men nu får han snällt vara nykter och vara med en liten stund på gårdsfesten för att sedan gå och sova.

Så trotts att det är fredag i dag så kommer jag att sitta ensam i kväll men det är väll bara att gilla läget. Antar att jag kommer synas en del på facebook i kväll ;-)

Hoppas att ni alla får en bra fredag och en mysig fredagskväll

Olivers barnkalas

I lördags så hade Oliver sitt första barnkalas och vi skulle ha ett litet enkel kalas med hans närmaste kompisar och deras mammor, det blev åtta kompisar med sex mammor.

Oliver fick en massa paket som han blev så glad och tacksam för. Sedan blev det fika, för barnen blev det saft och glass med en massa goda tillbehör och alla barn hittade något dom tyckte om (vissa tyckte om allt) Det som blev över kom River och hans kompisar och åt upp :-)

Till mammorna serverades kaffe och viennetta (ja det stavas faktiskt så)

Sen blev det guldjakt och en massa lek åh stoj. Vi satt ute men barnen var även inne och lekte, som mest så var det 15 barn inne och rusade runt :-)

Guldjakten var väldigt uppskattad och även River och hans kompisar hakade på och tyckte att det var kul. Jag hade tagit stenar och sprejat med guldfärg så att det blev som guldklimpar, dessa la jag sedan ut runtom i trädgården och lät barnen leta efter dom, jag gjorde ganska många så detta underhöll dom ett tag!

Självklart så fick alla barn en godispåse innan de gick hem, det hör ju lixom till :-)
Oliver var så nöjd med sitt kalas och vad jag fått höra så var de andra barnen också nöjda...härligt!

Nu är det bara Rivers kalas kvar men eftersom det inte fanns några tider kvar för att hyra simhallen och River så gärna vill ha ett badkalas så har jag och River bestämt att vi ska vänta tills det blir varmare ute så att han kan ha ett badkalas ute i trädgården.

♥ ♥ ♥ Lyckligt lottad ♥ ♥ ♥

I dag kom Theodor med ett stort leende och gav mig en stor gosig kram, det slog mig då hur lyckligt lottad jag är som har tre underbara söner. Tänk att jag har fått tre välskapta och underbara barn.
Jag älskar att kramas och gosa med mina barn och kan få lite lätt panik när jag tänker på att om några (väldigt många hoppas jag) år så kommer mina barn vara så stora att de inte längre vill kramas, pussas och gosa! Så när saker inte går som jag tänkt och livet känns jobbigt så försöker jag tänka på hur lyckligt lottad jag faktiskt är för det är inte alla förunnat!

Ja det ända jag ville ha sagt är att jag känner mig lyckligt lottad som har mina underbara barn och jag älskar mina pojkar över allt annat på denna jord!

♥ ♥ ♥

♥ ♥ ♥

♥ ♥ ♥

♥ ♥ ♥

♥ ♥ ♥

♥ ♥ ♥

Barn som föds för tidigt

Jag tänker mycket på en underbar människa som just nu har det väldigt jobbigt. Hon fick för två år sedan en dotter som föddes i vecka 26, tyvärr så orkade inte Tindras lilla kropp all påfrestning som det innebär att födas för tidigt och hon blev ett änglabarn innan hon hann bli 6 veckor gammal. Nu ska Tindra bli storasyster och hennes mamma som nu är i vecka 27 och har blivit beordrad sängläge, jag hoppas av hela mitt hjärta att bebisen stannar i sin mammas mage så länge som möjligt till. Jag har kopierat en artikel som min underbara kusin har lagt ut på sin blogg.

Artikel Av Jessica Henecke

"Alla vi föräldrar som under flera veckor eller månader har knipit ihop eller legat i horisontalläge, bett till högre makter och haft sömnlösa nätter. Vi som har hållit våra tummar blåa för att våra barn bara ska få stanna lite till inne i magen. Vi som har knaprat piller för att barnens lungor ska mogna snabbare, sett läkare göra underverk och tvingats tjyvkika på sista trimestern genom ett kuvösfönster. Vi vet att livet börjar långt innan barnmorskan räknar det nyförlösta barnets tår. Vi vet att det ibland inte blir som man har tänkt sig.

Mina tvillingflickor föddes i vecka 27. Då hade jag tillbringat nästan två veckor på sjukhus i förhoppningen om att de inte skulle komma alltför tidigt. Men det gick inte att hindra det längre och de plockades ut med snitt en kylig majdag.

Jag tillhör en liten skara föräldrar som, istället för att kokonga oss i bebisrus, har tillbringat den normalt ”lyckligaste lilla smekmånaden” i händerna på sjukhuspersonalen.

Vi har befunnit oss i ett flera månaders ständigt gnagande elände. Istället för att öppna små gratulationkort, bjussa på bullar, packa upp vackra blommor och gulliga sparkdräkter, har vi fått lära oss allt om omvårdnaden av för tidigt födda barn. 

CPAP (särskilt andningshjälpmedel som används bland annat i neonatalvården, reds anmärkning) har ersatt blombuketterna, övervakningslarmen har ersatt de lyckönskande leendena och blodtransfusioner har mist sin skräckimage.

Istället för att sitta i skuggan under ett äppelträd en varm julidag och amma mina små mjuka knyten, rapa dem på axeln och höra deras små ljud, har jag dag och natt i tre månader suttit vid den hårda pumpen i det lilla pumprummet på sjukhuset och hört det sövande pumpljudet till förbannelse.

Så många gånger jag gått uppför backen till sjukhuset med andnöd och ångest inför vad som ska vänta mig. Så många gånger jag gått nerför backen med enorm sorg över att lämna dom kvar där för natten. Ibland i oro för att dom har haft för svårt att andas just den dagen, ibland av saknad för att de mått så bra.

Vi mammor hade delmål. De var väldig lika varandras. En period hade vi drömmen om att kunna ta vårt barn till skötbordet och byta blöja. En annan dag önskade man inget hellre än att få ta dem i vagnen i parken utanför sjukhuset. Ett annat delmål var att bli av med kuvösen, eller att bli av med CPAP:en… det var det som höll oss igång. 

Det var ju det där med att orka. Många gånger sjönk jag ner på golvet i hallen då jag var på väg mot sjukhuset. Jag satt där på golvet med kylväskan fylld med mjölken jag pumpat ut (var tredje timme) under natten, i handen. Jag tänkte att nu orkar jag inte mer. Jag orkar inte åka dit. Jag orkar inte ha dem i kuvös. Jag orkar inte att andra tar mer eller bättre hand om dom. Jag orkar inte oroa mig. Men det fanns ingen tid att sitta på hallgolvet. Det var bara att plocka ihop sig, vara beslutsam, svälja gråten och gå dit.

Det var hemskt, deras första vecka i livet. Ingenting begrep jag. Inte var jag förberedd och inte heller påläst. Jag hade ingen kontroll och förstod inte vad dom gjorde.

När jag under de första dagarna var nere på neonatalavdelningen på Karolinska såg jag med förundran på de andra föräldrarna. De skötte sina små fågelungar så fint. Satt med dom på bröstet och såg lyckliga ut."

GRATTIS PÅ 4-ÅRSDAGEN!

Ett stort grattis till min älskade systerson William som i dag fyller 4 år!

♥ ♥ ♥

Frukost på sängen, paket och fika :-)

Tänkte köpa hem lite fika så att vi kan fira lite när killarna fyller år men tror nog att de uppskattar mer att vi går till fiket och att de själva får välja vad dom vill ha där :-)
Jag gick upp tidigt i dag för River hade beställt frukost på sängen, även Oliver sov hos River för att underlätta det för mig...snälla barn man har :-) Eftersom det är deras födelsedag så överraskade jag dom med mackor med choklad (nutella) på. Och så blev det självklart paketöppning också :-)
Hoppas nu att mina födelsedagsbarn har det bra i skolan och på dagis ♥

4:e maj 2007

Under torsdagen den 3:e maj 2007 så kände jag att det tryckte neråt, men tänkte inte så mycket mer på det. När klockan är 00.00 och det blir den 4:e maj så går vattnet. Jag ringer förlossningen och får till svar "Ja det är fullmåne, då blir det vattenavgång. Men kom du om några timmar" Men jag förklarar att det gick så fort med första barnet och att jag fått order från Mvc att åka in så fort jag märker något. Hon jag pratade med lät lite sur och sa att om jag vill så får jag väll komma då men det är absolut inte nödvändigt.

Jag packade ihop det sista och vi körde River till mamma och pappa.

Vi kom till förlossningen vid 01.20 (om jag inte minns fel) Eftersom jag hade grymt ont så blev det direkt till förlossningsrummet. Jag blir undersökt och barnmorskan säger "Men nu luras du, du är bara öppen två cm så så ont kan du inte ha" Det var för tidigt för något annat än lustgas. Vid klockan 02.00 så har jag så ont att jag tro att jag ska dö, barnmorskan går med på att titta igen men då var det försent för något annat än lustgas, jag var öppen 8 cm. Jag hade så ont, särskilt på ett ställe i ryggen, det kändes som att någon bände sönder ett ben där...förstår ju nu att det beror på att jag öppnade mig så fort. Klockan 02.20 så började krystvärkarna och klockan 02.29 den 4:e maj 2007 så födde jag min andra son, Oliver ♥



River fick den bästa födelsedagspresent man kan önska sig på sin 4-årsdag

4:e maj 2003

Den 4:e maj 2003 var en varm och skön söndag. Jag och Tom var ute och gick mycket den dagen trotts mina foglossningar. Vi var ute i skogen med hunden och på eftermiddagen så gick vi till Statoil och hyrde en film. Jag hade gått tio dagar över tiden och på måndagen den 5:e maj så skulle jag till förlossningen för kontroll. Vid klockan 22.00 på söndagskvällen så gick jag på toa och då kom först slemproppen och sedan gick vattnet. Jag fick kraftiga värkar och vi ringde förlossningen. Vi fick till svar att vi skulle komma om några timmar. 10 minuter senare så ringer Tom åter till förlossningen och säger att jag har 2 minuter mellan värkarna och de säger att vi ska komma in.
Eftersom Tom inte hade körkort på den tiden så fick vi ringa sjuktaxi, sjuktaxin var inte snabb vill jag lova, jag tror den kom vid elva. I sjuktaxin fick jag krystvärkar och Tom har berättat att taxichaffören blev blekare åh blekare och körde allt fortare och fortare.
När vi väll kom till akuten så var förlossningspersonalen där och mötte upp oss, allt gick så fort...de sprang med mig till förlossningen och väl där sa de att de såg huvudet.
Jag fick lustgas, andades i den en gång, blev förbannad och sa att den här skiten funkar inte åh slängde iväg masken. Klockan 23.44 den 4:e maj 2003 så födde jag min första son, River ♥

Lastbilsänka, 4-årskontroll och färgblindhet

Ja nu har jag blivit lastbilsänka så nu kanske jag blir bättre på att lägga tid på bloggen? Tom åkte vid 04.00 i morse till Bredaryd där lastbilen stod pakerad. Han kommer hem någon gång på fredag...fredag kväll gissar jag på.

I dag var Oliver på 4-årskontroll och han var så duktig. Han skulle kolla på bilder och säga vad olika saker var, han hade långa berättelse om varje bild så vi var där ganska länge, Ingrid (bvc-sköterskan) bara log och sa att så här mycket var det många, många år sedan hon hörde ett barn prata om alla bilderna. Han berättade saker som han har upplevt och vissa saker som han tror att han har upplevt ;-) En sak han tror att han har upplevt är att han har simmat för långt ut och drunknat...vilket han uppenbarligen inte har :-D Ingrid bara log och sa "vilken tur att du klarade dig när du drunknade"
Oliver som fortfarande tycks bearbeta sitt dåliga samvete var ju självklart tvungen att berätta att han hade knuffat Casper så att han ramlade och bröt armen. Jag förklarade att leken gick lite för villt till på studsmattan och att Oliver knuffade till sin kompis som ramlade och bröt armen (Detta var ju inte planerat att ta upp på Bvc)

Jag passade även på att fråga Ingrid om hon tyckte att vi skulle göra något med våra misstankar om att River är färgblind, hon tyckte att jag ska ringa skolsköterskan så att hon kan göra ett test för annars görs inget test förens i högstadiet. Så i morgon ska jag försöka få tag på skolsköterskan.

Vi har märkt att tex vissa gröna färger upplever river som blå. Jag har testat honom med färgblindhetstest på nätet och han ser inte det vi ser.

Eftersom min pappa är färgblind så är det stor risk för att mina söner (och min systers son) blir färgblinda. Jag bär på genen av min far och för att en kille ska få det så måste han ärva genen av sin mamma. Komplicerat det där, för hade det alltså varit Toms pappa som varit färgblind istället för min så hade mina barn inte kunnat ärva den genen av Tom...snurrigt men så är det.

Detta är väll inget som oroar mig direkt men tror ändå att det kan vara bra att veta om ens barn är färgblinda så att man har det i bakhuvudet.