Helgen

I fredags vaknade jag superförkyld! Vi hade bestämt med familjen Grimborg/Gustavsson att vi skulle åka till Monkey Town på eftermiddagen, så vid halv tre åkte vi iväg, jag var snorig och frusen men det fick gå :-)
Vi hade några trevliga timmar på Monkey Town och barnen lekte sig trötta, sedan åkte vi till Max och åt...detta är jag tacksam för i dag för filmen de fick där har gått om och om igen idag ;-) Men så kan man ju undra vad vi ska med tre likadana filmer till...men det går nog åt för våra barn är ju inte allt för rädda om sina filmer :(
När vi ätit färdigt så åkte vi åt varsitt håll, våra barn ville absolut köpa fiskar när vi ändå var i stan och som tur var så var djuraffären på A6 öppet så där blev det tre stycken Platy-fiskar, rödsvarta. En växt, en håv, fiskmat som räcker en helg ifall vi ska iväg någon helg och en "födkasse" alltså en liten plastbalja som man lägger den gravida fisken i och sedan har ynglen i, nu hoppas vi bara att vi får fiskbebisar men han i butiken vågade garantera att det blir bebisar men platy-fisk :-)
De i fiskaffären var väldigt trevliga och pratglada, mannen där körde ju även lastbil så han och Tom tjötade ju på och när klockan var nästan tio i åtta så blev det bråttom, jag skulle ju in på Ikea och köpa en ny våg...jag hann :-)

I går så skulle jag dricka vin med Evelina men tyvärr så mådde jag ännu sämre i går och kände att jag inte orkade. Tom var dock borta hos dom en sväng och tittade på hockey med Christoffer.

I dag känner jag mig ännu risigare och egentligen skulle jag ha fikabesök i dag men vi får ta det när jag mår bättre, känner mig inte så social i dag. Nu väntar jag på att Tom ska komma hem från jobbet så att jag kan få gå och sova en liten stund.

Är jag normal eller dement??? (Eller kanske mitt emellan?)

Höll på att glömma att jag skulle till affären men kom på det innan de var försent :-)
Mitt minne är inte som det borde vara, tips på hur man får ett bättre minne??? Behöver både ett bättre kortids och långtidsminne! Otäckt men sant, när mina barn är vuxna och fråga om sin barndom så kommer jag nog knappt minnas någonting...måste blogga mer så jag kan gå tillbaka och kolla där ;-)
Betyder detta att jag kommer bli dement? :(  Eller är jag redan lite dement???
Är riktigt jobbigt när jag försöker tänka tillbaka i tiden...typ till senare tonåren för jag tänker och tänker som en idiot men jag får liksom inte fram något. Med barnen rör jag ihop vilken unge som gjorde vad...är detta normalt???
Ja just det jag måste ju plocka in varorna jag handlade också...

Underbara barn ♥

I dag på morgonen innan vi skulle gå till dagis så skulle vi i vanlig ordning först gå in på toan för att borsta hår och tänder, jag borstade Olivers hår och sa att nu måste du nog klippa dig snart.
"Måste jag? Med saxen?" Undrade Oliver.
"Ja" svarade jag.
Oliver vandrade ut i hallen och jag undrade vart han skulle, han hade ju inte borstat tänderna än.
"Men du sa ju att jag skulle gå och klippa håret med saxen"

Hahaha....vilken tur att jag märkte att han försvann iväg och inte började hjälpa Theodor direkt :-) Förklarade att det nog är säkrast att låta frisören klippa honom.

♥ Min älskade tokunge ♥

 

Onsdagen den 26:e januari 2011

Första mötet med "Junior"

Trodde jag skulle ha ett sjukt barn hemma i dag

Oliver kom upp vid strax innan sex i dag på morgonen och sa att han inte mådde bra, han hade ont i magen sa han. Jag gjorde frukost till barnen men Oliver åt inget, han låg alldeles blek och utslagen i soffan. Jag tog tempen på han men han hade 36,5 så det var ingen feber. Efter ett tag lyckades jag få honom att äta sin macka och en stund efter att han ätit den så var han hur pigg som helst, han sa själv att nu mår jag bra :-)
Vi gick med Theodor till BVC för hans 2,5-årskontroll och han blev godkänd ;-) Oliver var det inga fel på under tiden vi var där så jag beslutade mig för att lämna även Oliver på dagis. Jag förklarade hur morgonen varit och sa att dom får ringa om han blir hängig, så nu håller jag tummarna för att han håller sig frisk :-)

Ha en bra dag...

Tisdagen den 25:e januari 2011

Sovmorgon...



Försova sig och 3-årstrotts

Vilken härlig morgon....eller inte! Jag vaknade 8.15 vilket inte är så bra när äldsta sonen börjar skolan klockan 8.00. Men han kan vara snabb om han vill, på 15 minuter åt han frukost, gjorde sig iordning och kom iväg.
Theodor hade tagit fram två mackor som han ville ha smör och kaviar på, när jag väl skulle fixa dom åt honom så dög det inte utan han delade mackorna i bitar och skulle slänga dom för att sedan ta en ny macka men detta gick jag inte med på. Theodor bröt ihop och skulle absolut ha en ny macka! Men skam den som ger sig, efter 30 minuter så fick jag bre och ta kaviar på två av hans förtorkade mackbitar ;-) Undra om det är 3-årstrottset som redan kommit på besök? Men jag tänker då inte ge mig, han får testa mig och jag hoppas att jag lyckas stå emot och lära honom vad som gäller.
Theodors dåliga humör gick över när han pratade med sin pappa i telefonen och när Tom la ut en bild från lastbilen till Theodor så blev han så lycklig :-)

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Ha en bra dag mina vänner....

ARG!

Ja jag blir så arg på hur en del människor beter sig! Jag satt och läste Emmas blogg, Arbogamamman och se då hur någon anonym skrivit en kommentar: Hoppas Christine S får resning. Tror hon blev dömd bara för att någon skulle dömas. Även pinsamt dåligt att du ler på alla bilder mm hela tiden efter dina barns död.
Hur kan man skriva så? För det första säga att man tror att hennes barns mördare är oskyldig, om h*n nu tror det så är det väl helt onödigt att skriva det till henne? Och att hon ler....får en människa som förlorat sitt/sina barn aldrig mer le? Inte känner väl hon mindre sorg bara för att hon inte visa det öppet? Och vad vet vi om ifall leendet är äkta eller något slags skydd? En del människor skyddar sig med att le eller skratta för att inte bryta ihop.
Jag själv tycker att det är jättejobbigt då jag lätt börja le när jag blir nervös eller om jag ska prata om något jobbigt, ska jag tala om att någon har dött så ser jag jätteglad ut fast jag självklart inte är det. En vän till mig berättade för mig att hon börjar skratta vid jobbiga situationer när hon kanske egentligen "borde" gråta, att hon på begravningar får kämpa för att inte börja skratta.
Sen finns det ju dom som har lätt för att gråta, som gråter vid de mest underliga tillfällen....alla är vi olika!
Att vi gör dessa underligga grejer tror jag är hjärnans sätt att försvara oss mot att bryta ihop. Om jag inte ler så börja jag gråta och jag vill inte gråta inför folk...fråga mig inte varför det skulle vara så farligt att gråta inför folk, något jag måste jobba med antar jag? Jag tror ju att folk har lättare förstå att jag är ledsen när någon t.ex dött än att jag ser glad ut ;-)
Nu seglade jag visst iväg lite men jag tycker iallafall att folk ska tänka sig för innan de dömmer folks leenden, skratt och tårar för det är inte alltid det visar vad vi egentligen känner!

Ensamstående

I går tidigt på morgonen innan någon annan var vaken så smög sig Tom ut för att ta bilen till Halmstad. Han skulle till ett hotell i Tylösand där han och hans jobbarkompisar skulle ha någon kurs.
Jag och barnen hade en lugn förmiddag och klockan halv tre kom barnens ena faster och hämtade oss och vi begav oss till Klevshult där vi var bjudna på kalas för barnens syssling Elias som fyllt 1 år. Det blev en trevlig eftermiddag/kväll och när vi kom hem så var barnen trötta.
Nu är klockan 11.43 och vi har inte gjort mycket mer än ätit frukost. Tom har utcheckning senast klockan 12.00 och sen pratade han om att passa på att hälsa på sin ena syster och sin mormor, lika bra att passa på när han ändå är där. Så vi får väl se när han dyker upp här hemma, finns nog en risk för att jag får spendera den här dagen som ensamstående också.

Kom på att mina barn har två sysslingar som heter Elias, en på min sida och en på Toms sida, i går var det iallafall "Toms" Elias som vi firade :-)

Ha en bra dag!

En rolig blogg om föräldralivet

Måste bara rekomendera en blogg som jag hittade i går, den heter För sån é jag! Jag tyckte att inlägget Lögner, Föräldraskap & Porr var hur kul som helst!
Så vill ni läsa en sann mammablogg skriven med glimten i ögat så ska ni läsa denna :-)
Dela med mig av hennes presentation här som jag också tycker är ganska rolig :-)

Man måste ju skratta lite med!

Ja, jag skulle aldrig skaffa Facebook...det var ju SÅ löjligt! Men nu sitter man här och uppdaterar alla man känner (och framför allt kände för 15 år sedan) om hur många koppar kaffe man dricker, vilket choklad man är sugen på och hur jävla trisst man tycker det är att betala räkningar. Till vilken nytta? Absolut INGEN! Men ganska skönt med lite "heja-Malin-rop" när man ska dammsuga och lite "du-är-bäst-Malin" när man fixat alla rätt på en tenta. Är lite dåligt med "Heja-Malin-rop" sen mamma dog...

Jag är ju gift med en riktig Facebook-vägrare, vilket är liiite oväntat med tanke på att han innerst inne är en liten "datanörd". Men ja, han säger något om privatliv...bla bla bla. ;)

Jag är ju själv inte så mycket för "privatliv" så jag hoppar på ännu en "töntig trend" - jag skaffar en blogg! (Förlåt Freddy) Så VARNING där ute i cyberspace - här kommer en bloggare utan moral, utan känsla för finess eller "privat" - men med en jäkla massa kli i fingrarna och med en oerhörd lust att sänka nivån så mycket det bara går här ute...för sån é jag! Enjoy! (...och förlåt...om jag trampar på några ömma tår!)

//Meekatt (=mitt gamla MIRC-namn ifrån 1995, still going strong!)

God morgon!

Vi kom inte upp vid sju i dag men vid åtta och helt ärligt så vaknade Theodor först och väckte oss andra, annars vet jag inte hur länge vi skulle ha sovit :-)

Tänkte på mitt inlägg om underbara människor, är lite farligt att börja skriva sådana inlägg för man känner sig så dum när man glömmer vissa människor, jag har ju så många människor runt omkring mig som ställer upp och finns där för mig så bara för att jag inte nämnde er i går så betyder inte det att ni är mindre värdefulla.

Annah min bästa vän, du finns alltid där och lyssnar utan att döma. Jag vet att du finns där och ställer upp när du har möjlighet, jag älskar dig! ♥

Camilla min underbara granne och vän, du är helt fantastisk med att ställa upp och hjälpa till! Alla borde ha en granne som dig! Och även mina barn tycker grymt mycket om dig ska du veta :)

Malin kanske egentligen ingår i kategorin släkten? Hon är ju Toms kusins sambo fast jag tänker ju på henne mer som en vän än släkting även om hon precis som hennes svägerska Kicki är några man kan ventilera Toms släkt med och som förstår precis vad man pratar om ;-)
Malin är superkvinnan som alltid sätter sina egna behov i sista hand....du måste börja tänka mer på dig själv gumman ♥ Det är inte så många gånger jag bett henne vara barnvakt då jag tycker att hon har att göra så det räcker ändå men jag vet att hon utan tvekan passar mina tre huliganer om hon kan ;-) Och självklart passar jag gärna hennes små charmtroll också :-)
Passar även på att nämna hennes sambo Ola som gärna ställer upp med praktiska saker så som att hjälpa Tom med att laga bilen.

Sen är det ju då alla andra underbara släktingar som är helt underbara med att ställa upp!
♥ Mamma och Pappa ♥
♥ Kate och Frans ♥
♥ Farmor ♥
♥ Gerry ♥
♥ Becca och Emma ♥
♥ Anna och Conny ♥

Släkten är ju stor och även om jag inte nämnt er här ovanför så betyder inte det att jag inte älskar er ♥
Jag har säkert glömt att nämna någon underbar människa som ställer upp massor, ber om ursäkt isåfall men ni är ju så många och jag är ju så virrig :-)
Sen finns det en massa andra underbara människor runt mig som betyder så mycket för mig som säkert skulle ställa upp om jag frågade dom :-)

♥ Ha en bra dag alla underbara läsare ♥

Så typiskt!

Natten till i dag så kunde inte Tom somna så han var vaken till två när han åkte till jobbet. Han kom hem någon gång mellan halv tre åh tre i eftermiddags, åt lite mat och somnade, jag förstår honom eftersom han hade varit vaken i 1½ dygn!
Men jag kände mig rastlös och ville hitta på något med barnen, kom dock inte på något. Tänkte att vi kunde hälsa på Evelina och pojkarna men var helt säker på att hon jobbade hela dagen i dag. Men vid strax efter nio i kväll så började jag leta efter min mobil, jag hittar den och ser att den är avstängd, sätter på den och har då fått sms av Evelina som säger att pojkarna vill leka och de vuxna vill...ja dricka kaffe antar jag ;-) Men visst är det så typiskt!!! Jaja i morgon ska jag och barnen iallafall till min syster och fika och sen ska vi träffa Evelina och hennes barn på tisdag eller onsdag.

Nu sover alla utan Theodor, men det var inte längesen River och Oliver somnade. Snacka om att vi vänt på dygnet under ledigheten!
Undra hur det ska gå på tisdag när skola och dagis börjar igen? :-) Jag måste verkligen försöka komma upp vid sju i morgon och väcka barnen så att de är trötta i morgon kväll.

Underbara människor!

Ja jag är så evigt tacksam för alla underbara människor som finns runt omkring mig! Att vara en arbetslös trebarnsmor är inte allt för kul för min plånbok :( Och nu när det varit jul så är det extra surt, jag hatar verkligen Januari, jag försökte handla sparsamt men pengarna tycks ändå bara rinna iväg. För att inte tala om hur dyr bensinen blivit och en full tank räcker inte länge när man har en man som pendlar ett x antal mil per dag!
Så det som prioriteras är ju räkningar, mat och bensin så att Tom kommer till jobbet. Sen måste ju barnen få de kläder som dom behöver så min och Toms garderober fylls ju inte på allt för ofta.
I går undrade Annah om jag ville komma och sitta och dricka lite med henne och hennes syster Mia. Jag hade inget fint att ha på mig utan tog en gammal svart topp, den var ju hel och ren iallafall :-) Men det var en så kallad "kattpisströja" Ja alltså det är ingen katt som har pissat på den utan den började stinka kattpiss när jag svettades lite. Jag skulle då fråga Mia om jag fick låna en tröja av henne när hon kom med tre toppar som hade blivit för stora för henne och som jag fick. (Kattpisströjan hamnade i sopporna, vem vill gå runt och lukta kattpiss?) Jag fick även ett par skor...och kan man någonsin få för många skor??? :-D (Tom du ska bara vara tyst nu!)
Jag fick låna ett par skitsnygga och så sköna byxor också, dessa var jag ju tvungen att fråga om jag fick köpa av henne och det fick jag, så vid nästa krogbesök så ska jag bjuda på dricka som betalning :-) Så tack snälla Mia, jag tror inte du förstår hur glad man blir när man knappt äger några kläder och får så fina kläder, jag är så tacksam och glad! :-)
Tänk om jag nu även kunde få vinna den underbara tunikan också...ja gud vad lycklig jag skulle bli då! =) (Vill ni också vara med och tävla så klicka här!)
Sen får jag ju inte glömma att nämna Kerstin som var så snäll och skänkte två par skridsko till River när jag efterlyste på facebook om någon hade att låna ut då River skulle åka skridsko i skolan och det kändes onödigt att köpa nya då han inte alls tycker om att åka skridsko.
Sen hörde min gamla klasskompis Malin av sig för ett tag sedan och frågade om jag fortfarande ville ha en kura-säng, hon hade en som vi kunde få annars skulle hon slänga den....klart att Oliver ville ha den, han blev så glad! Så Olivers andra säng fick åka ner i förrådet för att vänta på att tas över av Theodor när juniorsängen börja kännas för liten för honom.
Sen är jag självklart så tacksam för alla mina släktingar som ställer upp på olika sätt, ni vet vilka ni är....ingen nämnd ingen glömd ;-)

Jag är ju en människa som själv vill finnas där och ställa upp för folk och tycker inte alls om att känna att jag inte kan ge lika mycket tillbaka, jag ställer självklart upp med det jag kan men rent ekonomiskt så är det inte lätt just nu och jag hoppas att ni alla vet att jag är så tacksam för allt och att jag mer än gärna ställer upp för er! Jag hoppas att jag snart får ett jobb så att jag slipper känna mig så beroende av omvärlden!

Men en sak är säkert och det är att när jag inte längre behöver de saker jag har fått så ska jag själv ge bort det som fortfarande är i brukbart skick!

Mina amerikanska pannkakor

I går la jag ut ett recept här på Amerikanska pannkakor som jag skulle testa att göra till kvällsmat. Kan ju börja med att tala om att mina blev inte på långa vägar lika fina som de på bilden som jag la upp. Jag och Tom tyckte dock att dom blev väldigt goda men barnen var mindre imponerade, jag tror det var blåbären som gjorde det så nästa gång ska jag göra några stycken utan blåbär i och se vad barnen tycker.

Ha en bra dag...

TÄVLING!

Nu länkar jag till ännu en tävling :-)



Vill ni också vara med och tävla om en smidig liten skruvdragare från Bosch så ska ni gå in HÄR och se hur ni ska göra för att delta.

Vinner jag denna så blir det en försenad julklapp till Tom :-)

Tips på aktiviteter med barnen?

Någon som har förslag på vad man kan hitta på med tre pojkar som är 2, 4 och 8 år, tänkte vi skulle hitta på något hela familjen i morgon. Något som dom tycker är kul men som inte kostar en massa pengar?
Visst man kan baka något gott och sedan åka till en lekplats om vädret tillåter, men känner jag pojkarna (och mig själv) rätt så står vi inte ut särskilt länge när det är kallt ute. Åka och hälsa på någon kan vi ju också göra men de flesta vi umgås med tycker River inte är så kul att hälsa på då det är få av våra vänner som har barn i hans ålder. Så vad är era bästa tips på aktiviteter med barnen som inte kostar pengar?

Amerikanska pannkakor med blåbär

I dag ska jag testa att göra Amerikanska pannkakor till kvällsmat, jag hittade ett recept på recept.nu som jag ska prova.

Fluffiga amerikanska pannkakor med blåbär och sirap.

Ingredienser

3 dl vetemjöl2.5 tsk bakpulver2 msk strösocker2 krm vaniljpulver eller 1 tsk vaniljssocker0.5 tsk salt2.5 dl mjölk1 st ägg2 dl blåbär, färska eller tinadeSmörTill servering
BlåbärSmör (Vi kommer skippa smöret och ta vaniljglass istället)Lönnsirap

Gör så här

1. Blanda alla torra ingredienser.
2. Vispa snabbt ihop med mjölken till en slät smet.
3. Vispa in ägget.
4. Vänd till sist in blåbär.
5. Stek små plättar i smör i en stekpanna. När det börjar bildas bubblor på ovansidan av plätten är det dags att vända på plätten.
6. Vänd och stek en stund på andra sidan.
7. Servera med sirap smör och blåbär.

Hundvakt?

Är det någon som behöver hundvakt en vecka eller så så ställer jag gärna upp :-) Vill gärna ta reda på om jag fortfarande tål hundar och bästa sättet är ju då att spendera en lite längre tid med en hund. Så om någon behöver hundvakt så hör av er, ända kravet är att hunden inte är rädd för barn, och att den inte är aggressiv mot barn så klart :-) Ja och om det är en stor hund så får den ju inte dra allt för mycket, jag måste ju kunna gå ut med den utan att flyga som en vante efter :-D

TÄVLING!

För att vara med och tävla om denna underbara tunikan Bliss (värde 1195 kr!) (Välj mellan nude chiffong till vänster eller den svarta spets till höger!) så ska du gå in på Karolins blogg och se hur just du kan delta i tävlingen!

Otur

Då jag ha otur i det mesta känns det som och där med även tävlingar så har jag gett upp det här med att delta i olika tävlingar, även om det är något jag skulle vilja vinna. Jag har aldrig vunnit i en ända tävling jag deltagit i där det varit ett finare pris men nu har jag sprungit på en tävling som jag känner att jag bara måste delta i, även om jag vet att jag inte kommer vinna. Men så är det ju så att delta man inte så är det ju verkligen omöjligt att vinna ;-)
Är ni nyfikna på vad det är för tävling? Lägger ut den om en liten stund :-)

Nygamla vänner

Som jag skrev i går så var jag hos Catharina och fikade, vi gick i samma klass 4-6 sen i högstadiet så hamnade hon i a-klassen och jag i b-klassen. Vi umgicks väldigt mycket ett tag i slutet av mellanstadiet och början av högstadiet. Men i högstadiet händer väldigt mycket och vi började umgås med olika vänner och slutade umgås med varandra, hade även några tonårsbråk...ja ni vet hur det kan vara i tonåren.
Men så drog Evelina igång vinjuntan och där hamnade vi bägge två och sedan har vi hunnit med en vinjunta till hos mig. I går var jag som sagt och fikade hos Catharina och jag känner att våran vänskap nu har börjat växa upp på nytt. Visst är det väl härligt att man som vuxna kan börja umgås igen även om det självklart är på ett annat sätt, jag menar nu spenderar man ju inte hela dagarna sju dagar i veckan tillsammans och inte heller springer vi efter en massa snygga killar...nu mera gäller ju regeln se men inte röra ;-)
Är iallafall glad över min nyvunna vänskap och hoppas att den är här för att stanna denna gången (och hoppas att Catharina känner likadant och inte tänker "åhnej, henne vill jag slippa") :-D

Och apprå på nygamal vänskap så kan jag ju berätta om Annah som också var med och fikade i går, jag och hon gick på dagis ihop och brukade leka både där och hemma hos varandra. Men när vi skulle börja ettan så började jag i Skillingaryd och hon i Åker och det gick många år innan vi sågs igen. När vi började sjuan så hamnade vi i samma klass och det tog inte lång tid innan vi åter fann varandra. Jag och Annah har gått igen mycket under tonåren tillsammans, gjort mycket kul och även en hel del dumheter ihop, även vi har haft våra bråk men har alltid hittat tillbaka till varandra. Även gymnasiet gick vi ihop och efter studenten har vi fortsatt att umgås, vissa perioder mer än andra. Men Annah är den där vännen som det inte gör något om det går lång tid mellan gångerna vi ses för vi vet att vi alltid kan ringa varandra om det är något och att det ändå är som att vi sågs nyss. Nu mera ses vi ganska ofta och vi försöker få tid till våra hedliga fikadater utan karlar och barn.

Trött mamma

Att vara hemma med alla barnen i 3 månader under sommaren är verkligen underbart, man är ute från morgon till kväll de dagar det går, alla aktiverar sig så bra under sommaren och dagarna går så fort.
Att vara hemma med barnen 3 veckor under vintern är inte alls lika kul! Jag är så trött och har inget tålamod när barnen bråkar, skriker och gnäller från morgon till kväll! Barnen är rastlösa och inget är kul, de vill inte vara ute och inte vill de hitta på något inne heller. Plånboken är tom efter den förbannade julen så inte kan vi göra några direkta utflykter heller! Tack och lov för att skola och dagis börjar nästa vecka!
Jag känner mig som världens suraste och gnälligaste mamma! Och när man känner sig så så behövs det ett break och det fick jag i kväll, jag och Annah var bjudna till Catharina på kvällsfika. Det blev en massa kaffe, en god paj med vaniljsås och vaniljglass och självklart en massa tjöt! Det var så skönt att komma hemifrån en stund och att få sitta åh prata i lugn och ro utan att bli avbruten av något gråtande barn.
Jag älskar mina barn men när man går hemma hela dagarna och ljudnivån ständigt är på topp av antingen gråt och bråk eller skratt och stoj så blir man lätt lite trött i huvudet och behöver få komma ifrån!

Så tack Annah och Catharina för en väldigt trevlig kväll, måste göras om snart!

Nyårsafton

Meningen var att jag och barnen skulle sitta hemma och Tom skulle ligga och sova på kvällen då han skulle jobba på natten. Men så undrade Jimmy om vi ville hitta på något med han och hans barn och sedan pratade jag med Camilla som undrade om vi alla ville komma till henne. Så vi bestämde dagen innan nyårsafton att fira in det nya året en våning upp.
Tom bestämde sig för att lägga sig sent på fredagen och sova halva lördagen för att kunna fira nyår med oss.
Jag och Camilla började med maten vid fyra och när även Jimmy och barnen kommit så åt vi en underbart god kycklinggratäng. Jag hade gjort efterrätt, en chokladfudgetårta som fick bra betyg :-)
Det blev en lugn och trevlig kväll med fyra vuxna och sju barn.

River, Felix och Liam spelar x-box

 

Efter att vi varit ute och tittat på fyrverkerierna så var barnen trötta. Nova, Liam och Max myste i soffan framför en film

Camilla och Jimmy när vi spelar spel

Det tog inte lång tid förens Nova, Liam och Max sov gott i soffan

Liam och Max sover sött

Vid halv två så somnade Oliver på golvet

Theodor höll ut länge

Efter att blivit så ledsen när Tom skulle åka och jobba så somnade han vid två

River höll sig vaken genom att spela på datorn

Men klockan tre så orkade han inte hålla sig vaken mer

Jag och Camilla satt och tjötade och tog lite nattamat när alla barnen sov, jag tror jag var hemma vid halv fem på morgonen. Det var smidigt att vara så nära, behövde inte väcka barnen utan kunde bära ner dom en åh en. Tack för en trevlig nyårsafton!

Och till alla mina läsare, bättre sent än aldrig: GOTT NYTT ÅR!

Jorden går inte under i år heller

Länkade till en artikel på aftonbladet till min mamma som tycks tro på att jorden ska gå under 2012 men hon med fler kunde inte läsa den så jag lägger ut den här.

2012 Den generalla uppfattningen är att Mayakalendern spår att jorden går under i år. Men i själva verket har Mayakulturen aldrig antytt att det skulle vara ett undergångsdatum.

Inget nytt under solen.

Jordens undergång har ­förutspåtts minst 462 gånger ­tidigare.

Och gissa vad? Ingen av profetiorna har slagit in.

Förra gången det var hausse på ­Armageddon-marknaden var inför millennieskiftet.

Då stod profeterna tätt som strömmingsstim, triggade inför säll­syntheten av ett nytt tusental – få förunnade att uppleva. Och eftersom siffror ­ofta tycks spela en magisk roll i förut­sägelser blev tre nollor i ett årtal svårt att motstå. Dessutom tillkom den befarade komplikationen av att alla datorer ­skulle sluta fungera – oförmögna att förstå omställningen från 1900-tal till 2000-tal.

Nu är det mayaindianernas kalender som spökar. Mayaindianerna hörde ­hemma i Mexiko och hade en högt ­utvecklad kultur. Deras pyramidbyggen är minst lika imponerande och mystiska som egyptiernas.

Med spanjorernas erövringar i Syd­amerika på 1500-talet förintades mayakulturen, spanjorerna härjade och kristnade, brände och slog sönder det indianfolket skapat.

Mayaindianerna hade tre olika kalendrar. En som var den vardagliga och omfattade 365 dagar och alltså följde solen. Fast inte riktigt, eftersom den inte ­kompenserade för det fjärdedels dygn som ”blir över” varje år. Alltså halkade den kalendern efter solåret med en dag vart fjärde år. Men det är inte så ­viktigt.

De höll sig också med en helig kalender som omfattade 260 dagar, samma typ som användes i andra delar av Syd­amerika och förmodligen var en upp­finning av aztekerna. Det är inte klart vad en cykel om 260 dagar står för.

Hur som helst, genom att kombinera de båda kalendrarna kunde de omfatta 52 år som längst. För att ange längre ­epoker än så användes en tredje kalender – Långräkningskalendern (Long count calender) som tjänade samma ­syfte som vårt sätt att numrera år.

Mayaindianerna använde inte decimalsystem utan räknade i 20-tal. 13 var dessutom ett heligt tal.

Tjugo dagar bildade en uinal, 18 uinaler (360 dagar) blev en tun, 20 tuner bildade en katun och 20 katuner (144 000 dagar) utgjorde en baktun. Sedan började man om på nästa baktun.

Mayakalendern slutar på det heliga 13-talet, alltså 13 baktuns, som uttryckt i hieroglyfer och utskrivet i siffror blir 13.0.0.0.0 och i vår tideräkning inträffar den 21 eller 23 december 2012. Men det har aldrig i mayakulturen ens antytts att detta skulle vara ett undergångsdatum, snarare ett slags mega-millennieskifte. Förr eller ­senare, beroende på när man börjar räkna dagar – i mayakalenderns fall den 11 augusti 3 114 f Kr – hamnar man på ett jämnt tal.

Fast rationella förklaringar är ingen bra jordmån för profetior. I den branschen gäller devisen more is more och när vinter­solståndet förklarades inträffa klockan 11.11 den 21 december 2012 blev det storbingo. Så många tecken kan väl inte vara en slump? Och som om inte det var nog: vi träder också in i Vattu­mannens stjärntecken som händelsevis råkar vara det elfte i zodiaken.

Därför – och endast därför – förutspås jorden gå under den 21 december i år. ­Förmodligen elva minuter över elva Greenwich mean time.

Oddsen är inte stora att det verkligen inträffar. Förutsägelser om apokalypsen är verkligen ingen nyhet. Fast ingen av ­alla tusentals har hittills gått i uppfyllelse.

På sajten A brief history of the apocalypse kan man läsa att jorden förutspåddes gå under redan 2 800 f Kr, enligt en text på en assyrisk duk.

Romarna ägnade sig åt lite räknekonster, baserade på en myt om att tolv örnar skulle ha kommit till Romulus med ett mystiskt nummer. Efter lite klurande kom man fram till att numret var tio och alltså skulle Rom gå under 120 år efter ­grundandet och det skulle inträffa

634 f Kr. Så blev det alltså inte.

Flitigast bland siarna är inte oväntat ­religiösa ledare av alla slag, det är ingen dum medlemsrekrytering att hota med undergång och lova frälsning från den

i samma andetag. Där har – som samfund – Jehovas vittnen varit oerhört flitiga och aldrig låtit sig nedslås av att de haft fel. Nejdå, på’t igen bara med nya, fräscha ­datum.

Nu var det inte Jehovas vittnen utan astrologer som räknade ut att under­gången skulle starta med en stor översvämning i London och därefter sprida sig över världen den 1 februari 1524. Det resulterade i att 20 000 Londonbor övergav sina hem. Det regnade inte ens i London den dagen.

Som sagt, siffror är intressanta. 1666 var ett fint år med kombinationen 1000+666 (djävulens nummer) och fick återigen Londonborna att darra utan att någon särskild avsändare finns dokumenterad.

Den 18 maj 1910 var Halleys komet det som skulle förgöra jorden. I Tyskland kunde man köpa vykort med undergångstext, frågan var väl vem som ­skulle ta emot dem.

462 profetior om mänsklighetens sista dag med källhänvisningar finns på sajten A brief history of the apocalypse, i verkligheten är de förstås många, många fler.

Och skulle det nu gå så illa att vi inte möter undergången den 21 december så finns fler chanser längre fram. Enligt ”Profeten Gabriel” har vi fram till 2017 på oss, George Madray siktar på 2020. De som misslyckades med förutsägelserna angående 2000 och 2001 har i många fall enats om 2033.

Frågar man vetenskapsmän tippar de på någonstans runt 4 500 000 000.

Källa: Aftonbladet, Karin Ahlborg