Ca 2 månader (om jag inte minns fel) innan så hade pappa skrivit i deras almanacka att jag skulle få barn den 24:e Juli, det var en känsla han hade sa han, inte trodde jag då att han skulle få rätt, men visst är det lite häftigt :-)
Men iallafall, mina tidigare förlossningar hade börjat med att vattnet gick och sedan kom värkarna så jag trodde att det skulle bli så även denna gången.
Den 23:e maj så låg jag och sov en stund på eftermiddagen för jag var trött och tänkte även att ifall pappa nu hade rätt så var det lika bra att vila lite.
När jag vaknade och reste mig upp så, ja det blev lite blött. Jag hade ju hört att man kan ha svårt att hålla tätt i slutet men blev ändå osäker för nog borde man känna om det kom kiss? Jag sa till Tom att jag inte visste om jag kissade på mig eller om det var vatten ;-) Men när det hände flera gånger och allt oftare så förstod jag att det var fostervatten som sipprade. På kvällen ringde jag och rådfrågade med förlossningen och eftersom mina andra förlossningar gått så fort så tyckte de att jag skulle komma in framåt natten.
Vi tog det lugnt in och Tom ville förbi en nattöppen mack för att köpa snus, jag sa att det är lugnt och nämde inte att värkarna hade börjat komma...ville inte att han skulle stressa upp sig.
Att jag hade väldigt mycket vatten i magen hade konstaterats vid ett tillväxts ultraljud och det märkte vi när vattnet gick på förlossningen när jag reste mig efter att jag tagit en CTG-kurva, splatch sa det när jag stod och pratade med en barnmorska, jag fick sätta mig på toan och låta det värsta rinna ut men när det aldrig tycktes ta slut så fick jag dubbla "blöjor" men jag han inte in till vårat rum innan vattnet åter rann och bildade pölar på golvet i korridoren, gud vad jag skämdes, även om det är helt normal.
Kändes skönt att jag hann ta en CTG-kurva, har inte gjort det med de andra barnen utan åkt direkt in på ett förlossningsrum. Sen fick vi åka in på ett rum där vi skulle sova, vi kom in där vid 02.00. Värkarna blev allt kraftigare och vid 02.30 tror jag det var som jag fick komma till ett förlossningsrum för att få epidural, tror inte att den tog som den skulle för den tog inte bort smärtan men den gjorde nog så att förlossningen tog längre tid och det är jag glad för, ville inte att det skulle gå så fort som med Oliver!
Vid 06.00 så kom min barnmorska och sa att nu ska vi ha ut det här barnet, jag har inte förlöst något barn i dag och jag vill förlösa det här innan jag går hem, jag slutar 07.00 och då ska jag hinna med lite pappersarbete innan också. Ähh, okej gärna för mig :-) Hon satte värkstimulerande dropp och vid halv sju så började krystvärkarna och då kom även en ny barnmorska och frågade om hon skulle ta över men då sa min underbara barnmorska att det gör inget om jag blir lite sen, den här förlossningen ska jag slutföra och det kändes väldigt skönt att slippa få en ny när man nästan var färdig. Klockan 06.43 så föddes våran tredje son, Theodor. Han vägde 3375 gram och var 51 cm lång.
När allt var färdigt och alla försvunnit ur rummet så ville jag bara ifrån förlossningen och in på BB, var väll rädd att bli kvar flera timmar som jag blev den hektiska natten då Oliver föddes. Jag sa till Tom att hitta någon och säga att vi ville ha fika så att jag kunde gå och duscha sen.
Vi fikade och jag duschade och satte på mig mina kläder, ja MINA, jag hatar dom där sjukhuskläderna. Jag frågade om vi kunde gå in till BB och när jag kunde få åka hem, hade jag fått hade jag tagit mitt barn och gått med en gång :-)
Men man var tvungen att stanna i 12 timmar.
Jag tog Theodor i den lilla baljan och började gå mot BB, jag kände mig färdig med förlossningen :-D Barnmorskan frågade om jag inte skulle åka i sängen, "nej jag är inte sjuka, jag har bara fött barn" svarade jag då, hon trodde nog att jag var knäpp :-D Klockan 07.20 var vi på BB. Jag upptäckte efter min dusch att borsten inte låg i väskan och tänkte att den måste ramlat ur i bilen, jag frågade Tom om han trodde att jag fick gå och hämta den, sen tänkte jag att vad fasen det är ju inget fängelse så jag lämnade Theodor och Tom och "rymde" ut till bilen.
När jag kom tillbaka så stannade Tom en liten stund innan han åkte hem till de stora killarna. Theodor sov mest, precis som de brukar göra de första dagarna, jag passade på att njuta av mitt underverk och beundra denna vackra varelse, men jag hade mycket hellre gjort det hemma. Jag hatar verkligen att känna mig instängd på ett sjukhus och jag saknade mina stora killar, det blev att telefonterra mamma lite :-)
Ca klockan 18.15 så var allt färdig packat och klart åh vi var redo för att åka hem men det gick inte....nää det måste gå 12 timmar, inte en minut innan fick vi åka.
Vi hade två rastlösa storebröder på 2 och 6 år som var allt annat än stilla, som tur var så kom det en barnmorska och räddade situationen med glass till barnen :-)
Klockan 18.43 så blev vi utskrivna och fick äntligen åka hem med vårat nya underverk!
 |
| En nyfödd Theodor |
 |
| Två stolta storebröder |
 |
| Tänk vad tiden går fort, redan två år ♥ |
Och som jag har nämnt innan, jag förstår dom som är trötta och som behöver sin tid på BB för att vila upp sig. Jag får alltid sådan energi efter mina förlossningar och skulle kunna göra hur mycket som helst, min trötthet kommer 1-2 veckor senare. Alla är vi ju olika :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar