Vila i frid lilla Tindra

Det här ljuset gjorde jag iordning för ett år sen och i dag har jag åter igen tänt det för

Tindra

18/3 2009 - 26/4 2009

Detta inlägg tillägna jag mitt kusinbarn Tindra som skulle ha fyllt två år i dag. Mina tankar går till hennes föräldrar som jag inte ens i min vildaste fantasi kan förstå hur de mår i dag.

Min älskade Becca, jag önskar så att jag kunde göra något för att ta en del av din smärta och sorg!

Tänk att för lite mer än två år sen så planerade vi att ni skulle komma hit till sommaren och vi skulle ut och gå med våra små bebisar i vagnarna, inte hade vi en tanke på att något så hemskt kunde hända...

I morgon bitti är det två år sedan jag fick ditt sms, lilla Tindra hade kommit till världen, hon hade haft bråttom ut och ville inte vara kvar i mammas mage.

Lilla vännen ville nog komma ut och träffa sin underbara mamma och pappa.

Varje dag tänkte jag på er och jag blev alltid så glad när jag fick höra att hon mådde bra trotts att hon var så liten.

Jag köpte ett paket till Tindra, ett par tights, en klänning och en haklapp...alltihop matchade varandra och det var såå litet. Jag hade paketet hemma, hade skrivit adress och allt men glömsk som jag är så kom det aldrig med till posten. Jag vet att dagen innan det hemska hände så var det så nära att jag fick med det men jag glömde igen, något kom emellan. Det kanske var meningen för vilken smärta att få kläderna och kortet med den vackra dikten och lyckönskningarna när det mest fruktansvärda hade inträffat!

Jag har fortfarande kvar både kläderna och kortet.

Glömmer aldrig den dagen när jag fick höra det fruktansvärda som hänt, kan inte med ord beskriva.

Jag önskar att jag hade bott närmre dig min älskade kusin, jag var nära på att slänga mig på tåget eller bussen och åka till dig, men insåg att ett par sörjande föräldrar knappast vill ha någon som kommer och ska sova hos dom.

Rebecca är en underbar människa, när det gått några dagar så får jag ett sms där det står: "Förlåt att jag inte hört av mig men jag har inte orkat." Fina underbara kusin, klart att ingen begärde att du skulle orka höra av dig, det var ju det jag avslutade mina sms med "hör av dig när du orkar"

Var inte ledsen lilla mamma jag var tvungen att gå, den dagen det hände slutade mitt hjärta att slå
Älskade pappa, mitt liv blev så kort, ta hand om varandra när jag flyger bort
Jag vet att ni gråter det finns ingen tröst, men lyssna till ditt hjärta ni kommer höra min röst
Jag finns inte bland er men jag finns här ändå, jag hör era böner och jag älskar er så...

Om ni tycker att ni känner igen inlägget så är det för att jag skrev det för ett år sedan och tyckte att jag kunde kopiera det och bara göra några små ändringa för jag känner likadant nu som då.